Brev av en anonym same

2018-09-17
23:15:17

Utrymme, rymma, ute

Jag vill ha mitt utrymme.
Nåde om nån petar i mej när jag ska sova, eller om någon sitter för nära, och inga onödiga kramar, tack
Jag vill att mitt hus ska kännas luftigt och ljust, grejer på sin plats, gärna undangömt och gärna omringad av tomma hyllor.
Men jädrans när jag får komma ut i mitt rätta element!
Jag kan trängas i tältkoja med all packning, resesällskap, hundar och sova som en klubbad säl.
Sover jag borta ska jag sova på en soffa, spelar ingen roll om den är så liten att jag får ligga med böjda ben hela natten. Jag kan trängs på en kälke i timmar ut efter ett stormigt fjäll, hålla barn och hund i knäet i en fullastad båt, stå instängd på en hjulingsvagn efter knappt farbar väg. Och jag blir helt eljest än hemma. Det är som om något primitivt, djupt inom mej ändras i huvudet och mina behov ändras helt och hållet. Då är det endast mat och torra skor som spelar roll. Sova kan en göra var som helst och hur som helst.
Så är hela min familj. Vi slappnar av som bäst då det är som mest "primitivt" och kvällarna blir tidiga pga så trötta, inte uttråkade.
Jag gissar att de flesta som gillar "friluftsliv" känner samma sak, men jag kan inte låta bli att undra om de som inte känner så har kommit för lång ifrån naturen och är så moderna att de inte kan komma tillbaka till den känslan och tänket igen.
Kanske många skulle må bra av en teknikdetox. Komma ifrån allt och kanske omvärdera sina liv till det bättre. Kanske inse att grejer inte gör en till en bättre eller värdig person utan kapitalismen förgiftar ens tänk. Tar en bort från det där väsentliga i livet, det som faktiskt spelar roll och en behöver.
 
Det sägs att vi är så stressade idag och har så fullt upp att vi bränner ut oss i förtid. Jag tror dock att det generellt sett är tvärt om. Det är alldeles för många som har för lite att göra att de prioriterar helt fel. Hur många har en inte hört att dem har inte tid att göra de och de men samtidigt så sitter de i timmar och knapprar på mobilen och blir irriterad över vad folk skriver på Facebook. Kanske till och med kommenterar nått inlägg anonymt för att säga åt nån att dom borde skaffa sej ett liv då det i själva verket är de själva som borde omprioritera sina egna liv.
Nä, omvärdera livet till det bättre, prioritera välmående och gör aktiva val som tar en fram i livet. Kasta inte bort ett fullgott liv. Har du inte en phsykisk eller fysisk sjukdom så har du ingen ursäkt. Alla har vi rätt att lata oss ibland men att klaga på livet för att sen inte orka göra någon ändring är bara rent skit.
 
 
 
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: