Brev av en anonym same

2018-12-04
23:26:13

Krona eller klave

Jag är så kluven!
Å ena sidan "vi är alla kolonialismens offer, kämpa kämpa, rädda vårt kulturarv!"
Å andra sidan "fuck you, orka bry sej, jag kör mitt rejs, ingen kan ta något ifrån mej, jag behöver inte kronans mutpengar för att hålla min kultur levande."
Jag vet båda sidorna behövs faktiskt, men just nu orkar jag nog bara med mitt egna liv, låta "den samiska kampen" gå på sparlåga. Peta in en pinne nu och då tills den dagen jag orkar dra på öppna spjäll.
Det tar på min energi att hålla mej uppdaterad inom pågående skit runt om hela sameland. Det får duga med minimalt engagemang. En namnskrift, dela ett inlägg.
 
En får ju inte glömma bort att leva ut sin kultur heller. Vad spelar det för att kräva språk i skolan om jag inte pratar med mitt barn hemma till exempel?
I en minoritet kultur är allt en kamp mot majoritetssamhälle.
Men jag väljer att ignorera det just nu och enbart leva.
Glömma en stund det förlorade och lev med de arven jag faktiskt fick.
 
Det är inte nyttigt (iaf inte för mej) att vara ett vandrande offer. Ja, jag är en del av en kultur som fått offra mycket, fått mycket bestulet, själen stympad. Men jag lever. Min släkt lever, min historia lever.
Glöm inte uppskatta det du har.