19:41:17
Det våras för klonerna!
Kloner, ja dom har verkligen ploppat fram.
Det här är ett ämne som jag har funderat rätt mycket på och jag vet inte om jag kommit fram till något. Kanske är det så att jag aldrig kommer att hitta något rätt svar utan det kommer kanske formas om för varje år som går, för varje tillfälle som omformar mej som människa och mina åsikter.
Men det är ett knivigt ämne.
Det jag syftar på när jag säger kloner är dem som (oftast "nysamer") liksom tar det klaraste attributerna inom koltmodet och liksom kör på det. Ingen individualism, inga släktkoder och alla ser likadana ut.
Det är fler trådar som vävs in när jag snackar kloner. Det blir naturligt att även fundera på traditioner, släkt och områdeskoder, individualism och vart alla gränser går.
Ja, vad är okej?
För min del tycker det är väldigt viktigt att ha koll på de koder som gäller inom sitt område/släkt. Jag tycker inte det är okej att blanda hej vilt och sedan skylla på att man tycker det är fint. Jag tycker många olika attributer är vackra på olika koltar men jag är sydsame. Jag är stolt över att bära den sydsamiska kolten och stolt att bära de vävda banden som tillhör min släkt mm mm. Min kolt berättar vart jag kommer ifrån, mitt släktskap och civilstatus. Det jag däremot vill värna om är min personlighet. Jag tycker det är praktiskt med kortare koltkjol, därför har jag det. Jag tycker om "fluffiga" kjolar, därför använder jag tyllunderkjol. Jag älskar grått, svart eller murriga färger på sin höjd, därför är mina koltar de färgerna. Jag gillar lite större gehäng och mässingringar. Det är saker som ändrar kolten utan att ta bort det den ska säga.
Min stora önskan var en gång att få äga en riktig, röd ullsjal.
En sån där fin en som kostar skjortan.
Idag är jag glad att jag aldrig hade råd för nu har väldigt många en exakt sådan sjal. Den är fortfarande jättefin men eftersom "alla" har den så skulle jag bara känna mej som en i mängden. Jag är ohyggligt blyg därför måste jag få stå ut lite när det gäller mitt yttre. Jag älskar även att se andra som bryter ut från gruppen.
Men alla är inte som mej, vissa trivs säkert att vara en i mängden och det är okej men jag hoppas att de gör det för att de trivs med det och inte för att de försöker passa in med alla andra "kloner". Att det är för det är den bilden som finns av en same idag.
En annan sak man måste ha i beakting är alla som håller på att ta tillbaka sitt arv. Det tycker jag är jättebra (om man nu gör det för rätt orsak). Många har inte någon i familjen eller släkten som kan lära dem om det här och då blir det naturligtvis mycket svårare.
Jag har haft turen att växa upp med all samisk kultur inom familjen och kan inte relatera till att stå på ruta ett. Nog har jag också fått göra efterforskning inom vissa delar inom kulturen men inte på samma sätt (vi är ju alla påverkade av kolonialismen).
Jag har läst att vissa råkat ut för mycket negativitet på grund av att de haft fel på sin kolt. Det är synd att det ska bli en dålig upplevelse för dem och vi bör nog alla som har vuxit upp i den här kulturen tänka efter en gång innan vi slår ner på okunskap. Alla är barn ifrån början.
Det jag även tycker är de som tagit tillbaka sin kultur bör tänka på att helt enkelt göra efterforskningar. Släktforska vilka din släkt var, vart kom dom ifrån, finns det släkt kvar där som vill berätta om släkten, kolla om det finns bilder sparade, både hos släkt eller bildbanker, snacka med slöjdare som kan de området, kolla runt efter en "mentor" och lär dej din historia.
Tänk även på att det inte är en rättighet att folk ska berätta allt för dej. Det kommer kanske krävas att få förtroende och visa att intresset är genuint och inte bara en ursäkt att få känna sej speciell.
Ha även i åtanke att för många är kolten oerhört viktig och en del av en. De har tagit vissa så otroligt mycket för att kunna visa sej i dem på grund av rasism.
Jag har haft tupppkam, knallrosa hår, balettkjol, och ibland sett ut som en luffare. Det har jag aldrig haft några problem med men jag känner mej osäker när jag ska ta på mej kolten. Jag känner mej stolt och vacker när jag har kolten men jag känner mej så osäker och rädd samtidigt. Rädsla för att jag vet att folk tittar, jag vill inte bli en turistattraktion igen, jag vill inte bli tillsagd att jag inte får ha på mej den och jag vill inte ha främmande människor som tar på mej för att känna tyget. Allt det har hänt förut och gör mej så ovillig att ha kolten när jag blir själv som har det.
Jisses här blev det en salik blandning av allt. Det som skulle handla om kloner och individualism blev visst mer om tradition. Ja ja, det är ju så min hjärna fungerar och anledningen jag skriver här. För att få ut allt och kanske reda ut lite tåtar mellan hjärnhalvorna.
Buerie iehkede