23:09:15
Ett med folket, eller bara ego
Jag har så svårt att förstå samer som är sd:are, eller de som bara ser till sej själva. De som sätter sina egna plånböcker framför sitt eget folk.
Jag vet att i dagen samhälle så är den gemene synen att du ska klara dej själv, du ska va driven och "lyckas" i livet, men har vi inte kommit längre i vår dekoloniasering att vi inte ser oss som ett folk som måste hålla ihop, där en är beredd att göra några uppoffringar för att det ska gynna vårt samhälle och kanske våra barn och inte bara oss själva för stunden?
Önskar jag att jag har möjligheten att slå mej in inom rennäringen, att jakt och fiske reglerna ska gälla även min familj på våra gamla bruksmarker?
Självklart.
Kommer jag rösta på partier eller dra igång kampanjer för att få det ändrat?
Nej, för jag vet att som det är uppbyggt just nu så är de finns det stora risker att hela systemet helt kremeras. Om det släpps fritt för alla samer (och svenskar om en räknar med SDs tänk) så måste en ju först se efter vilka som är samer. Hur ska man bestämma vilka som är det, vars drar en gränserna, hur vet om de är nån som verklig identifierar sej som same eller nån som bara tar chansen att få jaga/fiska, och om det är det ska det gälla ändå?
Sen kommer ju frågan om renbetesområden. Hur ska en reglera det? Ska de gås efter gamla lappskatteland eller ska urminneshävd räknas, och de som har renbete idag på platser men som har ursrungsmarkerna i norr, hur gör en med de? Ska rennäringen vara öppen för alla samer eller måste en ha renmärke i släkten?
Ja ni hör ju, det är ju så många tankar och frågor om det här och det är nog inte ens hälften jag radat upp här.
Nej, jag tror att det samiska folket inte är starkt nog, enat nog för att klara en sådan omställning. I framtiden hoppas jag vi är det.
Men vi kan inte komma framåt ifall enskild individ endast verkar för sin egen vinnings skull. Det river och raserar vårt folks själ och sprider sej som tjära. Tjock och kletig. Svår att bli av med när det väl satt sej.
Jag har noll tilltro till våra politiker och storsamhällets politiker. De börjar säkert sin bana i god tro på sin idiologi men de flesta tappar allt på vägen upp för stegen. De sätter sej själva på en pedistal och tror att just dom har svaren. Vägrar se andra vägar runt problem.
Därför måste vi själva leta fram svaren. Hitta dom där stigarna som leder oss framåt. Offra lite på vägen som våra förfäder alltid gjorde. Tänk vad dom ha stått ut med, jobbat och kämpat för att ta oss dit vi är idag. Inte kan vi bara kasta bort allt bara för våra egons skull.
Jag behöver inte ha jakt och fiskrätt för att vara nära våra ursrungsmarkerna. Jag behöver inget papper som säger att jag får ta slöjdmatreal (men sunt förnuft och respekt för naturen). Jag behöver inga renar för att vara säker i min samiska identitet, för det kommer inifrån.
Jag ser hellre att den psykiska ohälsan minskar, att våra marker slutar att exploateras, att våra barn känner tillhörighet i vår kultur, vare sej de ha renar eller ej, asfaltsfödd eller ej, att vi kan enas som ett folk.
Vi är ett folk med stor variation men i grunden lika. Vi får inte glömma det.
Buerie iehkede