Brev av en anonym same

Jag läser lite olika feministiska bloggar, följer några sociala medie personer, håller lite koll på debattartiklar och så men tyvärr är det skillnad på feminism och urfolksfeminism. En kanske tänker att det kan väl inte vara så stor skillnad eller? Men det är det. Även om grunden är detsamma att kvinnor och män ska ha samma rättigheter, möjligheter och skylldigheter, och att feminism ska verka för kvinnors politiska, ekonomiska och sociala rättigheter så kan det vara stor skillnad på vad som bör fokuseras på. För ett urfolk spelar andra faktorer in, rätt till land och vatten till exempel, eller rätten att få tala sitt språk.

En "vanlig" kvinna får sämre lön, tar större ansvar i hemmet och riskerar utsättas för våld och sexuella trakaserier. En samisk kvinna riskerar allt det plus så förutsätt det att hon ska föra det samiska arvet vidare, hon förväntas ta allt ansvar i hemmet istället för att vara i renskog, hon utsätts för rasism och rasifiering och näringar som ses som kvinnliga är sämre betalda och har inte lika hög status. Listan kan göras lång.

Jag har tillexempel större press på mej än mina bröder att föra vår släkts historia vidare.

Vad jag vill säga med dethär är att jag saknar urfolksfeminister. Jag är svältfödd på kvinnlig samisk kultur. Det är inte det att det inte finns, men det finns för lite, de upmärksammas för lite och ses som inte lika värt.

I den stora feministiska kampen är det lätt att den lilla kvinnan glöms bort.

I den stora feministiska kampen är det lätt att offra den lilla kvinnan, allt för att föra kampen vidare.