11:31:13
Lyckliga äro de barn
Lyckliga är de barn som får se och följa föräldrarna i vardagens sysslor. De vuxnas gärning blir barnens lek, leken allvar och mening.
Så var det i allmänhet för samernas barn den tid min kamera såg dem. De delade livet med föräldrarna alltifrån de första synintryck från komsen till hjälpen åt mor i kåtan och åt far i rengärdan.
En sträng tuktande hand behövdes inte, livet själv gav tuktan nog med gemenskapen i arbetet, leken och allvaret.
De vuxne var föredöme, tills man skälv kände dej nog vuxen.
Samebarn var fria, ohämmade små människor.
-Medmänniskor i norr
-fil. dr Ernst Manker
Det här är min favoritdel i boken medmänniskor i norr med ord och bilder av Ernst Manker som följt olika samer under ett helt år för att dokumentera livet hos de nomadiserande samerna.
En lite kulturskatt enligt mej då den känns så genuin och är väldigt informativ. Den känns inte som han dokumenterat samer som objekt utan som människor helt enkelt.
De här orden är så igenkännande för min egen uppväxt. Jag och mina syskon har alltid fått följa med. Alltid vara med och vi har aldrig känt oss ivägen eller som en börda.
Jag har inget minne av en sträng uppväxt, inga onödiga regler. Vi har fått prova själva och misslyckas för att lära oss.
För mej är det såhär det ska vara. Barn måste få vara med för att lära sej. Det är som de gammal uttrycket att barn gör inte som en säger utan som en gör.
Det är väl så det har varit i de flesta kulturer och något helt naturligt. Inget som skiljer den samiska kulturen åt. Dock tror jag det är ett tankesätt som fortfarande är levande till stor del i vår kultur och något som försvinner mer och mer i den västerländska kulturen.
Barn ska tydligen sättas in i stora effektiva grupper och lära sej fungera som små vuxna i samhället av pedagoger medans föräldrarna bränner ut sej i staten och kapitalets tjänst.
Om kvastarna ska sopa bra får man inte slarva med skaften, för att citera Ebba Grön.
Jag personligen känner inte att mitt barn är ivägen eller hindrar mej, som jag sagt tidigare, det gäller bara att kunna planera och omplanera.
Hur många timmar per dag under arbetsveckan hinner barn och föräldrar umgås idag i genomsnitt?
Hade varit roligt att veta.
Alltså jag försöker inte skamma någon förälder här. Jag är fullt medveten om att många inte kan prioritera undan dagis. Det jag är kritisk till är hela systemet som samhället är uppbyggt på.
Allt är kapitalismens fel!
Nä men skämt och sido, jakten på pengar är ganska sjuk idag. Tänk om de som hade möjlighet att dra ner sin överdrivna konsumpsion och då drar ner sina arbetstimmar. Då skulle de som behöver arbete eller utökade timmar kunna få det. Fler barn skulle få föräldrar som har tid och ork att ta hand om dem, fostra dem, vägleda dem.
Det är enklare att göra starka barn än laga trasiga vuxna.