12:53:26
Vi är inte vår kamp
Jag tänker såhär:
En kan föra en kamp, tex kamp för djurrätt, kamp för jämställdhet, kamp för funktionsvarierade, osv osv.
Men vi är inte våra kamper, vi är individer i olika faser i livet som kämpar med olika saker och på olika sätt.
Det är viktigt att komma ihåg idag då sociala medier har en förmåga att tömma folks hjärnor på iq.
En ska vara den heligast av helig för att få kalla sej feminist, djurvän, antirasistiska eller annat.
Men ingen är perfekt och alla har vi kommit olika långt i vår väg mot jämställdhet för alla. (sen finns det alltid rövhål men det hör inte till den här debatten)
Ja vi för olika kamper men vi är inte våra kamper.
Det är lätt att alla hamnar i sitt offertänk att det är mej det är mest synd om. Klart de flesta tycker det men det är inte alltid sant eller relevant.
Om vi fastnar i våra kamper missar en ofta de som i praktiken kämpar för samma sak fast på ett annat sätt.
Risken finns även att diskussionen aldrig kommer framåt för vi fastnar i ett stadium där det debbateras om vem som har mest tolkningsföreträde, vem de är mest synd om och vem ska gå före vem.
Vi måste kunna kolla upp och se att, oj, där är en som kämpar som mej, vi borde samarbeta, eller söka stöd och styrka hos varandra.
Det är lite som med de samiska språken. Vi har en hel del variation på våra språkbärare. Vi kommer från olika områden, vissa talar sen barnsben, vissa från skolan, vissa har gått kurs, vissa kan förstå men inte prata, prata men inte skriva, vissa kan ingetdera.
Det är lätt hänt att alla vill ha förtur i diskussionerna.
Mej är det synd om för jag har tappat allt, mej är det synd om för jag kan inte prata rätt, mej är det synd om för jag blir retad när jag pratar.
Meb gissa vad, alla kämpar för att språket ska leva vidare, utvecklas. Det är en del i dekoloniaseringen.
Ni som inte pratar eller förstå, förstå varför och stötta när språket används. Det behövs slutna rum där språket får stå i fokus, det är inte för att utesluta någon utan ett sätt att bevara språken. Ta det inte personligt utan leta istället åt arenor där språket ej är i fokus.
Ni som pratar, förstå att alla inte kan, eller kan så bra och förstå varför och stötta utan att komma med pekpinnar. Assimileringen var effektiv på många sätt och språk kan vara svåra att ta tillbaka. Förstå även att de kan kännas jobbigt att bli rättad och det kan försvåra språkutveckling.
Vi måste kunna gå utanför vår personliga kamp och se på vilka hinder vi möter som ett helt folk. Vilket sätt kan vi se till att vår kultur fortsätter att leva.
Våra personliga kamper är viktiga, vi måste fortsätta kämpa på med det som ligger oss närmast hjärtat men utan förminska andras.
En får lägga ens ego åt sidan ibland helt enkelt.