23:25:37
Little mama
En liten update:
Trollet är ca halvåret och följer den berömda kurvan (allt de tjatar om på BVC, denna kurva) så något gör vi rätt i alla fall. Eller det är väl bröstens förtjänst men ändå.
Vi kör på med tygblöjer vilket var de bästa beslutet vi tog. Slipper röd rumpa, massa soper och sparar pengar+hatar rent allmänt stinkande engångs.
Börjat med lite mat, och hon gapar som en fågelunge så fort hon ser en sked.
Hon sover nästan hela natten och vi är så bortskämda för vi har haft relativt lugn bebis.
Som ny i föräldragamet har en lärt sej en hel del och ser på saker på helt nytt sätt.
Jag är inte lika dömande när barn skriker och är besvärliga ute.
En bebis under blöjbyte kan vara besvärligare än en rullande krokodil.
Bärsele/sjal är gudagåva.
Föräldrar till kolikbarn/annat, ni är fucking superhjältar.
Fem minuters avlastning kan rädda en hel dag.
Konsumsionshetsen skapar onödig ångest och köphets hos nya föräldrar.
Det duger att duga.
Att diska kräver planering.
Jag är en rätt okej morsa än så länge. Jag tror på att bygga starka, säkra barn genom att de får ta saker sin takt. Med uppmuntran utan krav.
Jag tror även att tid tillsammans utan skärmar bygger starkare familjeband.
Jag är medveten om mitt privilegium att kunna va hemma så länge som möjligt med mitt barn och tänker se till att nyttja de till fullo.
Jag önskade fler kunde vara heltid med sina barn.
Samtidigt är det jobbigt att tänka på de barn som liksom bara är tårtbitar i föräldrarnas livspusslet.
Som inte får vara de viktigaste utan nästan får vara hinder för karriärer.
De som inte blir sedda.