Brev av en anonym same

Jag fick besök av en gammal skolkamrat för ett tag sedan. Våra liv har tagit olika vägar men vi har lyckats hålla kontakten än så länge. När hen kom förbi var jag oerhört trött pga en mage som verkligen inte ville samarbeta och ville egentligen inte ha något besök alls. Hen sätter sej med sin kaffekopp och vill ta upp en sak med mej för att gå in i jul utan behöva tänka mera på detta. Kort sagt handlade det om ett instagraminlägg för flera månader sedan där jag vädrade mina åsikter gällande äggtjuvar. Hen trodde att jag inte alls stod för sådant våld. Jag gjorde klart att jag står för allt jag skriver och mina åsikter och att jag inte längre är pacifist. Hen såg förvånad ut men så att förändring måste ske inifrån en själv och att hen blivit stark i sin tro och bön hade hjälpt hen. Hen fick prata klart och jag gör klart vart jag står.

Jag är inte troende. Inte inom någon organiserad religion eller sekt.

Jag ser mej själv som andlig kanske. Jag tror på det naturliga kretsloppet och att vi är energi. Energi försvinner aldrig utan omvandlas bara. Därför är jag helt övertygad om att själar kan födas om, omvandlas in i naturen eller stanna kvar bland oss. Våra förfädrar finns bland oss. De kräver inga böner, offer eller predikan. De är en del av allt. Ja, flummigt kanske men det ger mej tröst att veta att vi aldrig är riktigt ensamma och att inget bara slutar.

Jag försöker inte övertyga folk om att jag har rätt och jag vill inte att någon försöker övertyga mej om sin.

 

När saemie aetname, sameland, skulle koloniaseras på riktigt var kyrkan ett perfekt verktyg. Vår kultur begränsades, trummor brändes, läkeörter blev häxkonst, joik blev satans verktyg och vårat språk förbjöds. Ända in i modern tid har det samiska varit förbjudet inom kyrkan. Därför har jag så svårt att acceptera kyrkan inom det samiska. Varför är det så viktigt med vår kultur och ta tillbaka det vi tappat men då det gäller bröllop ska det ske i kyrkan. Dop, begravning, hösthelg och julotta.

Hur kan en blanda in en kolonialmakt med det samiska?

Jag förstår äldre som är troende. De är en produkt av den tid de levt i och vi blir alla påverkade av hur samhället ser ut. Hade vi varit immuna mot storsamhället skulle våra föräldrar eller mor/farföräldrar forfarande kunna sitt språk. Men vi är inte immun, vi blir hjärntvättade varje dag.

Det jag inte förstår är den yngre generationen som söker sej till kyrkan och blint köper en religion utan att ifrågasätta något.

 

Min pappa har alltid sagt att jag varit "bänn" alltså på tvären. Jag har nog alltid ifrågasatt det mesta och velat veta varför och hur saker fungerar. Jag har alltid uppskattat facklitteratur och gillade uppslagsböcker när jag var liten. Nu finns Google hehe.

Jag har även uppskattat religion som skolämne och tycker det är intressant. Alla olika sorts religioner. Men det har nog varit det här intresset som gjort att jag ifrågasatt religioner redan som liten. Detta ifrågasättandet var inte populärt när jag konfirmerade mej, och jag blev inte mindre ifrågasättande då prästen sa att jag inte skulle få använda kolt på konfirmationsdagen. En vacker vit med vävt kjolband.

(Kan nämna att min mor blev stormtokig och skällde ut prästen)

 

Jag minns inte vem som sa det här men han sa att han inte blivit ateist för han inte tror på Gud utan att den Gud som accepterar den värld vi lever i utan att göra något är ingen Gud han vill ha något med att göra.

 

Enligt mej kan en inte blanda in en förtryckare in i en förtryckt kultur. Då sker ingen förändring. Jag vet att vi lever i ett kristet land men vi lever även i saemie aetname, sameland är inte kristet.

Svenska kyrkan har bett om förlåtelse, vad jag tror iaf. Men ett förlåt ger inte tillbaka allt vi tappat. Det läker inte såren i en hel kultur.

Att vara kyrklig och att tro ska naturligtvis få vara okej på en individnivå, men det ska inte enligt mej blandas in i det samiska.

 

Buerie iehkede