Brev av en anonym same

2019-06-08
00:10:01

Ett naturfolk, eller är vi bara rövhål.

Alltså jag blir så frustrerad, nej jag blir förbannad rent ut sagt. Och less.
Jag är för att skydda, nära, inte tära på djur och natur. Lev i symbios, nyttja inte utnyttja och bjäbba bjäbba. 
Jag anpassar mitt liv och vardag (mer och mer ju mer jag kan) jag försöker engagera mej, aktivt och med donationer, jag skriver under protester, delar, uppmärksammar, pratar med mina nära och kära och alla som vill lyssna om allt jag kan. 
Jag följer, inte helt förvånande, olika djur och natur-rätts sidor på Facebook. Bra sätt att hålla lite koll på läget helt enkelt. Men det är jä-hävligt, irriterande att fokus på vissa grejer flyttar från huvudfrågan till, big suprice, samer. 
Handlar det om naturreservat/nationalparker här i norr: samer kommer utrota alla rovdjur, tjuvjaga, bla bla. 
Handlar det om misshandlade renar i england: häng de samer som sålde renarna från första början. 
Tågdödad örn: samer tvingar upp renar på spåren, örn äter, dör av tåg. 
Traffikdödade renar, samer skrämmer upp dom på vägen. 
Konsensus är ju iaf att än vad huvudproblemet är, så är det samernas fel, och dom förtjänar att hängas. 
 
Nu grundar sej det här i ren (hehe ren) rasism, inte okunskap, rasism. 
Det är bara så sjukt, och jag slutar aldrig förvånas. 
Missförstå nej rätt, jag går en klump i magen, och ögonbrynen åker ner då vissa inlägg dyker upp i flödet. 
En kan se vad som kommer att skrivas. Vissa dagar pallar jag inte ens kommentarsfälten. En pallar inte alla gånger. 
Men jag blir ändå förvånad över det hat, okunskap, rasism, och hur länge det får ligga kvar innan det modereras, som sprids. Och det är på sidor som är riktigt stora. 
 
Nu vet jag att de är renägarna som menas och får ta den hårdaste smällen men fuck you, bråkar du men en del av mitt folk, då bråkar du med mej. Och jag kommer va på och hålla de mina om ryggen i den mån jag kan. 
Jag tänker inte sitta och skriva "ni menar väl RENÄÄÄÄGARE, aaaalla samer har inte reeenar!" Nej, då har jag satt svart på vitt att jag delar in vårt folk och att jag inte vill bli förknippad med de inom rennäringen. 
Pff, bunta ihop mej med dem, och alla andra jäklar. Vi är ETT folk. Vi gör olika, pratar lite olika, har lite olika seder och bruk, har lite lands gränser imellan oss, men vi är ett och samma. 
 
Vilken rant det blev. Inga tjusiga ord som beklär denna sanning precis.
Men det kan behövas att en får rensa ur uppdämda tankar och känslor utan att tänka på att linda in det i genomtänkta meningar som flöder fint.